SVÅRT ATT SKAPA – LÄTT ATT FÖRSTÖRA
Ett vackert hus är vackert för att alla proportioner är naturliga och ofta hänger dessa samman på ett fint och intrikat sätt. Ändra proportionerna och det huset kan bli hur fult som helst. Denna hästgården vid Häckeberga är ett bra exempel.
Den stiliga, helmurade mangårdsbyggnaden byggdes i början på 30-talet med vitkalkade väggar och ljusgrått eternittak. Takstolarnas vackert snidare avslut syntes under plattorna och målades i rödockra linoljefärg liksom även fönstren. Men i slutet av 70-talet ville man modernisera.
Huset kläddes helt in i ett gult fasadtegel och alla gamla linoljemålade flaggfönster kastades ut för att ersättas av bruna tre-glasfönster. Det släta, ljusgrå eternittaket ersattes av ett svart, glaserat tegel med en enorm takfot som sänkte sitt mörker över det stympade huset.
Några ogenomtänkta renoveringsdrag och den stiliga mangårdsbyggnaden bytte skepnad till att se ut som en förväxt, klumpig, mörk och konstig 70-talsvilla. Planlösningen byggdes dessutom om till en bedrövlig och otymplig historia.
När den nya planlösningen gjordes hade man inte beaktat de olika väderstreckens påverkan både på inomhusklimat och sätt att komma ut i trädgården. Det som till slut skapades var ett stort men ändå svåranvänt hus. Här krävdes verkligen en hel del tankemöda innan en ny planlösning kunde arbetas fram där man både återskapade den vackra gårdens gamla charm och skönhet men också ger huset nya kvalitéer som vi gärna vill ha idag: mycket ljus, halvöppen planlösning, utsikt mot Häckeberga.
